Sälboda Gård —
i hjärtat av Värmland
En bruksgård med anor från 1500-talet
Sälboda Herrgård
En sagolik herrgård med lång historia
Historia & kuriosa
1540 års jordebok nämner skattebetalande bonden Håkan i östra Sälboda och bonden Lasse i västra Sälboda. Sedan dess har många prominenta ägare styrt och ställt på dessa gårdar. 1613 bodde i östra Sälboda tre beskattade bönder, Toll, Oluff och Knut, och i västra Sälboda bonden Jon. Redan åren före 1639 ägdes dock västra Sälboda av den kände jordägaren och frälserättsinnehavaren Per Jönsson Bratt, berättar skolläraren N.G. Hill. Efter Per övertogs gården av sonen Gustav Bratt, men ärvs redan två år senare av dottern Anna Bratt, gift med kapten Joen Blankenfjell på Wik i Arvika. Nästa ägare från 1683 blir ryttmästare Hendrick Dreffenfeldt, som gifte sig med änkan efter Joen Blankenfjell.
Sälboda Gård är en vacker herrgård i västra Värmland med dokumenterad historia ända tillbaka till 1500-talet.
Enligt Ortnamnskommissionen kommer namnet Sälboda från fornsvenskans Säliaboth, eller Sällie boda, vilket betydde säterbod. Man kan tänka sig, att någon större gård söder om sjön Bjälvern drev boskapen hit på sommarbete och byggde en säterstuga för den som skötte boskapen. ”Boda” syftar till bosättning. Hemmanet Säterud norr om, har liknande betydelse. Den nuvarande ägaren önskar gärna se att gårdens namn kommer från selet som älven bildar just invid gården.
Industrialiseringen på Sälboda Gård börjar
Vid den här tiden fanns norr om Sälbodaforsen tre olika kvarnar, Sälbodas tullmäldskvarn samt Säteruds och Kättilruds husbehovskvarnar. ”Tullmäldskvarn” innebar att man även fick mala säd åt utomstående personer, men beskattades. År 1745 uppförde bergsmannen Anders Låftman på samma sida om forsen en avsalusåg. Sågen skattades 1747 för en beräknad mängd sågmäld timmer om 75 tolfter per år (tolft = räkneenhet för tolv enheter av samma slag). Mot slutet av 1700-talet var sågen utrustad med två sågblad. Efter att ha fått behörigt tillstånd, att vid Sälboda Gård uppföra en stångjärnshammare, uppförde lagmannen på Höglunda, Reinhold Antonsson 1763 en sådan på södra sidan om forsen med två härdar. Utgångsmaterialet, tackjärnet, hämtades ända från trakten av Filipstad, där Sälboda hade en egen hytta, Gammelkroppa. Malmen smältes här vidare till tackjärn. Antonsson hamnade dock i skulder för alla sina företag och fastigheter, som han hade bytt till sig i Sverige, men också i Finland. Hans egendomar pantsattes och såldes på auktion.
Johan Arvikander, brukspatronen på Brunnsberg blev emellertid så intresserad av bruket, att han köpte Sälboda Gård och ändrade gårdens namn till Arvikanderström. Han dog redan 1767 hemma i Brunsberg. Genom ett par mellanhänder gick Sälboda 1772 till hovjunkaren Chrispin Löwenhjelm, född på Björnö, Gillberga.
Han bosatte sig som 33-åring på Sälboda och bytte ut namnet Arvikanderström mot Sälboda bruk. Den tiden sysselsatte bruket tjugotalet smeder och medhjälpare, t.ex. Fisk, Otter, Elg, Gävert, Grundström och Widing. På detta sätt hade järnhanteringen på Sälboda Gård fått sin början, och fortsatte med betydande framgångar mer än 120 år. Det kan i detta sammanhang nämnas, att genom Chrispin Löwenhielms son, Fredrik, blev Björnö bevarat som Löwenhielms släktgård i flera generationer. Genom äktenskap gick gården så småningom över till släkten Hultkrantz.
1785 sålde Chrispin Löwenhielm alla sina bruk och fastigheter till norrmannen, justitierådet Jakob Juel, f. i Kristiania 1744, bl.a. östra och västra Sälboda och sågen. Löwehielm själv flyttade tillbaka till Björnö och dog 1809. Släkten Juel är egentligen av dansk adlig härkomst. I hemlandet Norge hade Juel blivit anklagad för förskingring av en större summa från den norska statskassan och blev satt i fängelse. Han mutade sig dock fri och flydde till Sverige, där Gustav III strax gav honom svenskt medborgarskap. Omgående började han göra affärer. Han köpte järnbruken Sälboda, Rexed, Treskog och Fredros, vilka han sedan skötte med framgång. Hela tiden bodde han i Fredros, där han också dog år 1800.